Min skapelse
Hittade underbart frestande bilder på kameran också. Vienetta och varma hallon. Give me!
Nails, nails, nails
Men seriöst, hur vackert är det inte?! Får lite ont i magen för att dessa lack inte är mina. Stackars mig typ, så känns det.
Och typ två timmar efter jag skrev allt detta ovanför så sitter jag fortfarande och kollar på nagellack. Och jag gjorde till och med en beställning. Yey! Ska jag visa? Klart jag ska!
OPI - Metallic 4 life (bild från Nailtastic)
OPI - I vant to be A-lone star (bild från Nailtastic)
OPI - Suzi and the lifeguard (kommer inte ihåg vart bilden var ifrån)
OPI - Melon of troy (Samma här med bilden)
China Glaze - Liquid leather (Och samma där såklart.)
China Glaze - Cherish
Här är det lugnt
Dressed
Den första är typ så vacker på att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Iiiih!
Ett tolvslag
Jag funderade länge och väl innan jag la upp den här bilden. För den är inte särskilt vacker, så mycket ser vi alla. Men det är ju just när klockan slog 00:00 och vi ser så himla glada ut att den måste få lite mer showtime, så att säga.
So there you have it! Mitt och Jonnys första skratt för året :) Kärlek!
Mitt liv i korthet
De dagarna känns det som om en envis vindby tillslut vunnit kampen mot det sista snustorra höstlövet på eken och svept med det ner mot marken i en singlande bana. Det där sista lövet som var allas sista minne från en tid på året då friska, nästan limegröna löv förvandlade ekens grenar till bärare av liv och grönska. Och med det tror jag att jag kommit på hur jag ser mig själv på vanliga dagar, alla dagar. Och bra dagar och även då är det som ett sista brunt och medtaget höstlöv på en ek. Bara det att det sitter envist kvar. Det känner av varenda liten vindpust, men har bestämt sig för att hålla fast riktigt hårt fastän det bara är ett skruttigt litet löv på en gren i en grå och dyster senhöst. Ensam sitter lövet där. Och trots att det bara är just ett skruttigt löv så håller lövet fast så hårt att den ena vindbyn efter den andra far förbi utan att, till allas och även lövet stora förvåning, dra det sista livet från eken med sig.
Och det är därför jag vill ha en blogg, för att det är så roligt att skriva när jag väl fått en idé i mitt huvud.
Gott nytt år!
Och så var det 2012. Året då vi alla ska dö. Haha, nejdå. Eller? Jag har inlett det här året på bästa vis med tacos och fönstershopping på internet. Jag håller i detta nu på att räkna ut exakt hur mycket jag har råd att shoppa för. Det bådar inte gott, och då menar jag för min plånbok inte för shoppingen.
Mitt årsastro i veckorevyn sa att mitt år kommer bli ganska så intetsägande och det förvånar mig inte. Jag tror att jag för ungefär ett år sedan skrev ett blogginägg (eller tänkte skriva men aldrig gjorde det, är osäker) om hur det kändes som om jag var mitt emellan två liv. Att jag liksom inte hade börjat det nya eller släppt det gamla än. Nu har jag definitivt ett helt nytt liv med jobb, lägenhet och Jonny. Fast Jonny hade jag då också, men ändå! :) Så jag tycker helt enkelt att det får fortsätta såhär som det är nu hela året, det behöver inte hända särskilt mycket enligt min mening. Jag är nöjd!
När det kommer till nyårslöften så är det blankt. Men när jag funderar på det så behöver jag inte stressa upp mig själv med massor av krav på hur jag ska leva mitt liv bättre. Så det var ju skönt att inte behöva tänka på det.
Nu ska jag återgå till min fönstershopping som nog snart kommer övergå till riktig shopping.
Taggarååå!
Vi knäcker
Vi körde med lite fel metod i början så då tyckte vi att det här var en fin knäck. Det tycker vi inte längre efter att vi sett hur fina de kunde bli. Men de riktigt fina har jag tyvärr ingen bild på :)
Fast vi håller iaf fortfarande med om att det här var en misslyckad en.
Dessa vackra färger!
Kokboken "Pernillas jul" jag fick av mamma i julklapp, signerad av ingen mindre än Pernilla Wahlgren. Hej på dig du också Pernilla!
De bästa meningarna på kylskåpet, gjorda av mig såklart!
Jag in action, lite konfunderad över hur argt bubblande knäckkompotten blev i kastrullen när jag vispade.
Och så avslutar vi i tvättstugan. Godnatt!
Lite smådeppig
The end :(
Shoppingspree
Köksbordet var ett litet impulsköp från Nisses. Men det var ju så yttepyttegulligt och tillräckligt litet för vårt yttepyttiga kök att det inte gick att motstå. 2300 kr gick det på.
Och sen till det som har grämt mig i flera månader nu. Vilken soffa ska jag köpa? Det slutgiltliga svaret blev den här:
Dessutom hittade jag min typ drömtvbänk! Så jäkla häftig att jag lätt skulle lägga 10 000 på den, även fast det var i det dyraste laget om man säger så, haha. Så satans snygg!
Och en grej till som jag vill ha. En hallmöbel med spegel som jag skulle köpt rakt av om den fanns i en annan färg. Frågade aldrig om den fanns i några andra färger så det måste jag nog göra någon dag här framöver. Helt perfekt i hallen med hyllor att ställa grejer på.
Hallo!
Nu har jag kikat på Så mycket bättre sittandes på min provisoriska soffa (aka. filt på golvet). Imorgon ska det förhoppningsvis bli lite ändring på vår soffsituation då det blir ut på möbeljakt. En soffa, matgrupp och en spegel är prio ett. Speciellt en spegel är väldigt svårt att klara sig utan har jag märkt. Vi har ju förstås en spegel i badrummet men problemet är att vi äntingen är lite för korta eller att personen som satte upp hela grejen var jättelång. För jag måste verkligen stå på tå för att ens kunna se mina egna ögon. Det är inte lätt att sminka sig på morgonen kan jag berätta. Och sedan vill jag alltid ta en sista titt i spegeln innan jag går utanför dörren för att kolla att jag är gå-ut-duglig så att säga, så då blir det att ta in en pall i badrummet och klättra upp på den i ytterkläder och hela fadderullan. Inte så behändigt och väldigt störigt. Så kort är jag väl ändå inte?!
Nu ska jag gå och klappa lite på mina söta, små, sovande katter och sedan se vad Jonny pysslar med.
Puss på er!
Long time no see
Nu vart det en väldig lång tid sedan jag bloggade, men det gör ju ingenting, eller hur? Har ju flyttat och bökat och stressat och allt sånt där.
Men nu är det en sak som jag tycker är väldigt irriterande. Nog något av det mest irriterande sakerna jag kan komma på faktiskt. Det är när man åker buss och råkar hamna bakom eller framför något riktigt rikspucko som man ofrivilligt måste sitta och lyssna på under hela bussresan. Ååååh, så störigt det är.
Var bara tvungen att avreagera mig :)
The Help
Tillbaka till packningen....
Unibet
Ni vet den reklamen, lite roligt tycker jag. Fniss.
