Unibet
"Two ananas for the price of one."
Ni vet den reklamen, lite roligt tycker jag. Fniss.
Ni vet den reklamen, lite roligt tycker jag. Fniss.
Men vänta lite nu, googlade nyss för att hitta bild och stavas ananas verkligen bara med ett n där det första n:et är? Har alltid stavat det med två. Lite matrixkänsla.
Chacha bloggen!
What's up?! Jag har börjat denna söndag på ett väldigt ovanligt sätt, jag har nämligen gjort saker! På en söndag, helt unbelievable, I know! Jag skulle till och med klippa våra gräsmattor, men trimmern ville sig inte så då får vi väl se om det kommer hinnas med innan det kommer snö. För vi måste klippa gräsmattorna innan vi flyttar tydligen, så det är inte så att jag roas av att göra det nu i november utan jag är faktiskt så illa tvungen. Ganska pinsamt kommer det bli, grannar kommer nog undra vad tusan jag gör egentligen. Vinterjacka, vantar, vinterskor och en trimmer.
Nu måste jag även berätta om det med despertata jag varit med. Jag jobbade ju nämligen på Bill & Bob inatt. Ett mycket kärt återseende faktiskt. På bussen hem så sitter det en tjej jag inte känner i sätet bredvid mig. När bussen har åkt ungefär halva vägen så kommer en kille i 20års åldern fram till oss och frågar: "Är ni två kompisar eller? "Nej." Svarar tjejen i sätet bredvid, då hon sitter längst ut. Men killen ger sig inte för det. "Alltså jag och min kompis ska hem till mig nu, ni har liksom inte lust att följa med ändå?". "Nej." Svarar tjejen igen. Killen ser lite omtöcknad ut, kanske är det alkoholen eller också är han inte van vid avvisanden. "Och du är säker att du inte vill?" Frågar han mig i ett sista desperat försök. "Ja, helt säker" Säger jag. "Då får jag väl fråga vidare då" Säger han tomt och lite nedstämt innan han vinglar vidare genom bussen med blicken vandrandes mellan raderna av människor. Och såhär tänker jag: Man brukar ju skoja lite om kvart i två raggen på krogen, men det här försöket tar ju det hela till en helt ny nivå. Fniss.
Nu måste jag även berätta om det med despertata jag varit med. Jag jobbade ju nämligen på Bill & Bob inatt. Ett mycket kärt återseende faktiskt. På bussen hem så sitter det en tjej jag inte känner i sätet bredvid mig. När bussen har åkt ungefär halva vägen så kommer en kille i 20års åldern fram till oss och frågar: "Är ni två kompisar eller? "Nej." Svarar tjejen i sätet bredvid, då hon sitter längst ut. Men killen ger sig inte för det. "Alltså jag och min kompis ska hem till mig nu, ni har liksom inte lust att följa med ändå?". "Nej." Svarar tjejen igen. Killen ser lite omtöcknad ut, kanske är det alkoholen eller också är han inte van vid avvisanden. "Och du är säker att du inte vill?" Frågar han mig i ett sista desperat försök. "Ja, helt säker" Säger jag. "Då får jag väl fråga vidare då" Säger han tomt och lite nedstämt innan han vinglar vidare genom bussen med blicken vandrandes mellan raderna av människor. Och såhär tänker jag: Man brukar ju skoja lite om kvart i två raggen på krogen, men det här försöket tar ju det hela till en helt ny nivå. Fniss.
En jäkla massa elvor
Jag är så lycklig för att jag fick in på knackning kl. 11:11 idag den 11/11 2011! På riktigt så är jag så glad, haha. Jag är inte normal. Men det vet vi ju redan!
Dog av garv när jag såg det här i min lilla ljusskål
Det ser ut som en kyckling! HAHA!
Man lär sig någon nytt om sig själv hela tiden!
Enligt denna artikel så är jag:
- man
- blivande alkoholist
- duktig på att bygga muskler & sporta
- gjord för att spela instrument
och eftersom jag nu tydligen är man är jag dessutom:
- väldigt framgångsrik på londonbörsen
- väldigt attraktiv hos kvinnor!
