Min skapelse
Hittade underbart frestande bilder på kameran också. Vienetta och varma hallon. Give me!
Nails, nails, nails
Men seriöst, hur vackert är det inte?! Får lite ont i magen för att dessa lack inte är mina. Stackars mig typ, så känns det.
Och typ två timmar efter jag skrev allt detta ovanför så sitter jag fortfarande och kollar på nagellack. Och jag gjorde till och med en beställning. Yey! Ska jag visa? Klart jag ska!
OPI - Metallic 4 life (bild från Nailtastic)
OPI - I vant to be A-lone star (bild från Nailtastic)
OPI - Suzi and the lifeguard (kommer inte ihåg vart bilden var ifrån)
OPI - Melon of troy (Samma här med bilden)
China Glaze - Liquid leather (Och samma där såklart.)
China Glaze - Cherish
Här är det lugnt
Dressed
Den första är typ så vacker på att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Iiiih!
Ett tolvslag
Jag funderade länge och väl innan jag la upp den här bilden. För den är inte särskilt vacker, så mycket ser vi alla. Men det är ju just när klockan slog 00:00 och vi ser så himla glada ut att den måste få lite mer showtime, så att säga.
So there you have it! Mitt och Jonnys första skratt för året :) Kärlek!
Mitt liv i korthet
De dagarna känns det som om en envis vindby tillslut vunnit kampen mot det sista snustorra höstlövet på eken och svept med det ner mot marken i en singlande bana. Det där sista lövet som var allas sista minne från en tid på året då friska, nästan limegröna löv förvandlade ekens grenar till bärare av liv och grönska. Och med det tror jag att jag kommit på hur jag ser mig själv på vanliga dagar, alla dagar. Och bra dagar och även då är det som ett sista brunt och medtaget höstlöv på en ek. Bara det att det sitter envist kvar. Det känner av varenda liten vindpust, men har bestämt sig för att hålla fast riktigt hårt fastän det bara är ett skruttigt litet löv på en gren i en grå och dyster senhöst. Ensam sitter lövet där. Och trots att det bara är just ett skruttigt löv så håller lövet fast så hårt att den ena vindbyn efter den andra far förbi utan att, till allas och även lövet stora förvåning, dra det sista livet från eken med sig.
Och det är därför jag vill ha en blogg, för att det är så roligt att skriva när jag väl fått en idé i mitt huvud.
Gott nytt år!
Och så var det 2012. Året då vi alla ska dö. Haha, nejdå. Eller? Jag har inlett det här året på bästa vis med tacos och fönstershopping på internet. Jag håller i detta nu på att räkna ut exakt hur mycket jag har råd att shoppa för. Det bådar inte gott, och då menar jag för min plånbok inte för shoppingen.
Mitt årsastro i veckorevyn sa att mitt år kommer bli ganska så intetsägande och det förvånar mig inte. Jag tror att jag för ungefär ett år sedan skrev ett blogginägg (eller tänkte skriva men aldrig gjorde det, är osäker) om hur det kändes som om jag var mitt emellan två liv. Att jag liksom inte hade börjat det nya eller släppt det gamla än. Nu har jag definitivt ett helt nytt liv med jobb, lägenhet och Jonny. Fast Jonny hade jag då också, men ändå! :) Så jag tycker helt enkelt att det får fortsätta såhär som det är nu hela året, det behöver inte hända särskilt mycket enligt min mening. Jag är nöjd!
När det kommer till nyårslöften så är det blankt. Men när jag funderar på det så behöver jag inte stressa upp mig själv med massor av krav på hur jag ska leva mitt liv bättre. Så det var ju skönt att inte behöva tänka på det.
Nu ska jag återgå till min fönstershopping som nog snart kommer övergå till riktig shopping.